Linje SM
Årets SM-bana var ökänd redan långt innan start, med en både lång och brant backe (Tarravägen) ganska direkt när man kom ut på varvet. Jag har aldrig varit någon backcyklist, inte ens när jag tränade som mest och verkligen inte nu när träningen halkat ner ett snäpp i prioriteringslistan. Trots det fann jag mig stå på startlinjen på midsommardagen, om inte annat så som utfyllnad i den 50 kvinnor stora klungan. Tror det var största antalet anmälda till något av de SM som jag kört hittills, vilket ju såklart är bra för svensk damcykling.
Första varvet var det masterstart upp i backen, men den kändes absolut i benen ändå. Inge särskilt hände tills andra gången i backen då Emilia Fahlin drog på rejält och skapade den utbrytning med Lisa Nordén som höll in i mål (vilket jag naturligtvis inte hade en aning om just då, från min position betydligt längre bak). Klungan splittrades på nolltid, och det var bara att försöka ta sig upp för backen i sitt eget tempo. Väl uppe samlade ett större antal cyklister ihop sig till vad som visade sig vara tredjeklungan. Vi fick så småningom några tider på att vi låg flera minuter efter täten, och några av heltidscyklisterna i vår grupp bröt efter den inte så upplyftande informationen. Tredje gången i backen sprack vår klunga av igen, jag hamnade såklart i den bakre halvan. Fjärde gången blev det samma sak och nu bröts det snarare upp i flera smågrupper med ett par cyklister i varje. Jag och en CK Uni-dam hamnade strax bakom Kristina och en annan tjej och trodde väl att vi skulle hinna ifatt uppe på platten, men där var benen alltför sega. Borde kanske ha försökt klösa mig fast på Kristinas hjul ännu mer i backen, men tror ärligt talat det bara var en tidsfråga innan jag tappat ändå. Från den här punkten var det inte särskilt kul alls. Uppe på åsen var det en del vind, och på bara två gick det inte särskilt fort där uppe heller. Hade god lust att bryta men gnetade på ett varv till, mest för att jag inte gillar att ge upp. Tappade Uni-tjejen i backen, körde själv ett tag, sen med Catta tills hon tappade mig i backen och jag fick köra ett varv helt själv. Kom ifatt Uni-tjejen igen, men hon hade kramp och stod i princip still. Kändes lite märkligt att cykla ett SM och inte ha en enda annan cyklist inom synhåll. Tyvärr betyder ju oftast det att täten är strax bakom dig, och när jag gick ut på näst sista varvet och precis hade påbörjat backen så blir jag passerad av ledar MCn, och sedan kom Fahlin och Nordén. Då fick det vara nog, blir man varvad är man inte nog tränad för ett SM så jag klev av. Tyckte lite synd om funktionärerna som säkert ville gå hem och inte stå kvar och vänta på att nån eftersläntrare skulle köra ett helt varv till efter att guldmedaljören gått i mål.
Så det blev DNF! Kanske hade det varit “snyggare” att göra som heltidscyklisterna som blev avhängda och genast klev av istället för att köra tills man blir varvad och verkligen avslöja sin verkliga (brist på) kapacitet. Men är man en tjurig norrbottning gör man inte så…
Kristina gjorde ett bra lopp med en 17:e plats, och satt i en liten grupp på fyra som var de sista på banan som inte blev varvade. Men så är ju backar lite av hennes styrka också. Catta valde att fortsätta även efter varvning av täten och slutade på plats 21. Marie hade även hon klivit av när hon blev varvad, strax innan mig. Sammantaget var det nog bara 24 cyklister som gick i mål.
